Ta dig i brasan!

Vaggade ner till brasan med mannen för att se vårens trädgårdsslit brinna upp till ingenting. Fick en korv med bröd iallafall och toalett fanns på plats. Kan liksom inte bli bättre.
Nu har vintern rasat ut, inte i fjällen men i Hammar.

[ˈɛɪjaˌfjatlaˌjœkʏtl]

En vacker Valborgsmorgon klockan 05:05. Effekten av en naturlig milljöbov, vulkanen Eyjafjallajökull. Geology rocks.

Stockholm

Tog en rövare å drog till storstaden för att träffa Nora och slippa undan ett tag. I Stockholm gäller midjekort skinnjacka, stuprörjeans å sneakers alternativt Converse. Fantastiskt hur många midjekorta skinnjackebärare det finns. Jag har en midjekort jacka i jeans- det gills inte.

Foglossning, skavsår, svettningar, kissnödighet (i kvadrat) å värkande revben stoppade inte töserna från att botanisera bland mammakläder å pyttenyttesmå bäbis kläder.

För min (å bäbisens) del blev det en hel del kläder, 2 filtar, en nyckelpiga, ett par råfula solglajjer och ett spjälsängsskydd (inte den billiga varianten).

Väl hemma igen... jaha å nurå?

Saker i trädgården

Gulsippa, kanske?

Kombinerad uteplats och arbetsplats

Lavendel och timjan

Roadkill...

Blåsippa

Tänk om det nu bara vill bli varmt så jag faktiskt kan vara ute en stund i min trädgård.

Onsdag klockan 05:30

Fan!

Frustrerad

Uuuuuuh! Jag blir så jävla förbannad! Egentligen är det inte alls svårt. Egentligen. Men på något jävla vis har bultjäklarna rostat fast, så man måste ta i så det låter ur ens bakdel.
Ja men tack, käre granne att du som man bara "O Hej" så var bulten lösa...
Tack nu så, nu ska jag klara det själv. Nej men se på fan, att det även rostat fast i något annat skit som hör Hin Håle till. Helt omöjligt. Det är egentligen inte svårt. Egentligen. Men nånstans har nån jävel kommit på "Ja! Så här gör vi", så det blir omöjligt för en gravid tösabit att byta däck på sin bil. Nä, men då får jag snällt vänta, tills det behagar någon annan att hjälpa mig (Love you, Baby). Jag kan vänta, det är inte det som är grejen. Det är bara det att egentligen är det inte svårt. Egentligen.

Tri-force

Sitter en stilla måndag och ritar röda trianglar. För alla som aldrig ritat röda trianglar på en måndag, det är inte mer givande än vad det ser ut. Ögonlocken blir tyngre och tyngre för varje punkt som linjen ska fästas vid. Varför? Vad är syftet?

Detta mina vänner är grunden till pengar i den stora gruvbranchen, tjoho. Trianglar. Tri-force. Treenigheten. Triangakök. Där spårade det ur.

Utsikten

Utsikten från balkongen. Vättern är öppen för säsongen!

Katten i tratten

Så vart det. En katt i en tratt. Aldrig någonsin har utomhus lockat en katt så mycket som det gör nu. Ordinerad inomhusvistelse, helst hela helgen. Hur ska det gå?

Katten i tratten

Vad gör så med katten?

I december 2009 var jag bortrest ett par dagar. Mannen var hemma och tog hand om hemmet. Då skadar sig katten på/av något. Hon vägrar gå in och gömmer sig i enen utanför. Minusgrader och ett dygn senare dras hon fram och blir beordrad sängläge. Jag kommer hem, katten hoppar på tre ben, men är lika lycklig (dum?) som alltid. Hon har ett stort sår på benet som tar över en månad på sig att läka.

Nu är det dax igen. På ryggen, ett femkronerunt sår som dessutom är redigt djupt. Katten är lika glad (dum?) som alltid, trots att hon blivit klippt, rakad, duschad och desificerad av mig. Får väl se det som en övning inför föräldraskapet. Vem i helvete är dum mot mina barn? För hon, lilla stumpan, kan ju inte ha gjort detta alldeles själv. Eller?

Värkande skinkor

Här är den. Fordonet som fått mig att cykla de 12 km runt Bastedalen. Fordonet som kommer ge mig en ohygglig träningsvärk i benen. Fordonet vars sadel är så smal och hård att mina genitalier funderar på att lämna detta jordeliv. Sadeln som skavt i arslet under 12 underbara kilometer. Med ansiktet rött av lagom utmattning och en mage stenhårt sammandragen i chock kan jag stolt säga att årets första cykeltur är avklarad!

Till mitt barn, när jag får ett.

Tack! Det är tre månader kvar och bikinisäsongen 2010 är ett minne blott.
Att plocka upp något från golvet kan ej längre göras med värdighet, men mina shorts glider iallafall inte av mig längre. Jag och Pappa J älskar dig.

Eftermiddagsnöje

Flyttade blåsippor och kattmyntan till en gemensam kruka. Det som kan likna tulpanblad hamnade i en annan och en växt som kanske är påskliljor fick en egen. Det är spännande med en trädgård där ingen brytt sig på flera år. Jag bryr mig, men fattar inte...

Att tukta en argbigga

Jag gillar inte när folk säger till mig vad jag ska göra. Eller, hur jag ska vara.

Under en fotbollscup i Vålberg, året kanske var 1988, låg Edsvallas flicklag totalt jävla sist. Sista matchen, den match som skulle avgöra hur jävla sist vi tillslut skulle bli. Något passade mig bollen och jag satte av mot mål. Det är nära nu, så här nära mål har vi inte varit på hela dagen, nu så.
Då hör jag min far skrika åt mig från plankanten, "Skjut åt höger! Kom igen, åt höger!"
Jag kan själv! Vem är han som ska tala om för mig hur jag ska göra. Makten ligger hos mig, kanske nio år unga flicka. Pang! Bollen flyger i väg, åt vänster.
Vi kom så jävla sist.

Många gånger har mitt humör satt mig i klistret, för i Sverige ser ni, där blir man inte arg och tar ton.
På senare tid har jag märkt att jag numera blir arg, för att folk talar om för mig att jag inte ska bli just det, arg.
Det är jätteskönt att bli riktigt flyförbannad för egentligen ingenting. Att faktiskt kunna tala om för folk att ge fan i min mage, det är ingen allmän betraktelse bara för att det ligger ett barn där. "Ja, men lilla vän, låt folk hållas, de tycker ju att det är så mysigt med gravidmagar."
Nej!! Aldrig och inte då heller. Låt bli och låt var, annars ryker huvudet på er.
Jag kan,tycker och känner. 31 år ung flicka som ibland bli jävligt arg.

Kråkor

I morgon ska ännu en i jorden. Ännu en person som gjort sitt.
Den här gången känns det "rätt" på något vis. En gammal människa som vandrat vidare, som sedan länge gett upp och som bara väntat ut livet. Men nu kommer kråkorna istället. Alltid är det kråkor runtomkring livet, men de märks inte alltid av. De är där i skymmundan, kraxar när man som minst vill höra dem. De låter en inte vara riktigt lycklig, riktigt ledsen eller riktigt arg.

När min far skulle begravas för 1,5 år sedan kraxade kråkor om att det inte skulle passa sig att min mor skulle närvara, vid min sida, längst fram. Varför? jo, dina föräldrar är skilda...
Jaha! (?) O.k? Men de var ju oxå förlovade, gifta, fick ett barn ihop och senare även vänner. På ett sätt var det skönt att plötsligt bara få bli jävligt förbannad, bara skrika till kråkorna "Är ni inte kloka?!!" Min mor var ledsen, det var hon som ringde till mig i Grekland och sa vad som hänt, hon sörjde- varför skulle hon ha dåligt samvetet för sin sorg. Den gången kändes det inte rätt.

Samma sak nu, om än lite lägre kraxar kråkor. Mer om praktiska saker, men ändå så det upprör och styr undan uppmärksamheten från faktumet att i morgon skall du åter av jorden vara.

Bilden

Hibiskusen blommar i all sin prakt, och givetvis kände jag ett behov att testa att ladda upp en bild från mobilen.

Expanderande bröstkorg

Har vid flera tillfällen sett filmen "Meningen med livet" av och med Monty Python gänget. Där sitter denne fet man och äter allt han bara kan beställa från restaurangens meny, tills en liten liten mintkaka får honom att explodera...

Min bröstkorg expanderar... det känns. Min mage nuddar mina bröst och min navel ser solljuset för första gången på 31 år. Det är underbart att vara gravid, skulle jag nog kanske inte skrika ut i våruset, utan det är som att äta en liten liten mintkaka veckovis, som med all säkerhet får dig att explodera i slutändan.