vardagsliv

Nu är den här dagen som jag aldrig trodde skulle komma, jobb/dagisdagen.
Victor har börjat på dagis, ja jag vet att det heter förskola, men jag är old fashion så jag säger dagis. Inskolningen har gått som en dans, tydligen har jag en charmig kille som gillar att samla ihop fröknarna (pedagogerna...) så alla är där han är. Han äter som en häst och somnar som en stock, vaknar yrvaken till att mamma plötsligt sitter där å säger något så korkat "nu ska vi åka hem till katten". Jag kan även meddela att både man och son ligger på övervåningen och sover sen en timme tillbaka, klockan är nu 19.11. Detta har aldrig hänt, jo att Jörgen somnar så fort han kommer innanför dörren, men inte att lilleman slocknar så tidigt. Då ringer klockan i morgon vid 06.00 så det är nog bäst att de sover =)

Jobbet då? Jo, men visst... 2 personer kort (slutat), en som jobbar 75% (jag) + en vanlig drönare(A). Det finns saker å göra, men jag är som en gammal PC med MS DOS, trögstartad. Vet inte riktig vad mina arbetsuppgifter är, eller jo det vet jag, men saker å ting måste nu prioriteras till det ytterst viktigast (å va fan är det?). Ja ja, det kommer bara vara så här en kort stund, för sen, om 2 månader då börjar MIMMI(!!!) hos oss (JIPPI!), men just nu är jag kvar i segslemmet. Jag har liksom ingen motivation, men den kommer förhoppningsvis, kanske, i morgon, eller på fredag...
Det är lite tråkigt att bo på ett ställe där jag liksom inte känner någon, på riktigt. Det finns ingen Thai boxning (åååh vad jag saknar att kick ass), vart jag än ska så måste jag ta bilen, på Vättern drunknar man, å sen jobbet- där alla bara slutar känns det som.
Usch så deprimerande jag är, men sen är ju hösten på G oxå, haha!
Tänk positiva tankar:
* Mimmi kommer snart
*Lilleman trivs på dagis(!)
* Katt avmaskad
*Mina blommor blommar
*Hösten är vacker, å mycket svalare än sommaren (gillar inte tryckande värme)

That's it! Over and out!