en dingding värld

Tänkte bara dela med mig av några rubriker från en mycket känd webtidning. Tänkte lägga ut dem tidigare men det har bara inte blivit av. Kan ju fundera på hur mycket medialtorka det måste vara för att sådana rubriker ens ska få publiceras i tron att någon faktiskt är intresserad...

*15 burkar öl släckte brand
*Soundtrack-Ebbot: Jag är miljöpartist
*Katten kan göra high five – nu drillas guldfiskarna
*Vänsterhänta – och de dras till varandra
*Första dödsfallet av nya superbakterier
*Rabiesvampyrer dödade fyra barn
*Här flyr badgästerna jättemolnet

När jag var yngre så fanns tidningen "En dingding värld" som skrev om märkliga händelser å knasigheter. Då var det ett val att läsa tidningen, nu måste man tydligen själv filtrera bort knaset från verkliga (viktiga) händelser.

En färgklick i min annars vissnande trädgård. Stormhatt planterad innan bäbis å höststormar. Den kom upp å blommar trots att den glömts bort med både vatten å näring. Fin iallafall.

Huset. Vi hann måla ena sida innan bäbisleverans. Trappen ska fixas, nya stolpar ligger i källare i väntan på att monteras, foder ska målas å sättas upp. På södersidan (vänster) är panelen uppe till hälften. Hoppas på en fin höst så vi hinner färdigt den sidan oxå. Norr och väster får vänta till nästa år.

En ulv i fårakläder och kattrackan. Bäbisen har inte förstått att mamma gillar rutiner. Ena dagen sover han 4 timmar mitt på dagen å somnar sött klockan åtta på kvällen. Nästa dag sover han en halvtimme åt gången och vill vara vaken till 22. Men han sover iaf mellan 2-4 timmar under natten, vaknar, äter, å somnar om. Detta resulterar i att jag som mamma faktiskt är pigg på dagarna. MYCKET piggare än under graviditeten, HAHAHAAAA!!
Efter nu två månader så börjar han bli lite mer att ha å göra med. Han ler, jollrar, skriker, gråter, men det är plötsligt nån med en egen vilja och det är faktiskt skönt.

I dag har det gått 10 dagar sen junior gjorde nummer 2 sist, crap så att säja. Men han verkar något så när lycklig ändå. Hemmafru livet är ganska skönt ändå =)

Det är iof gött att J är ledig 7 dagar i stöten, då kan jag spara längre utflykter till dess. Men det som är det bästa med allt, som jag ser framemot hela tiden, det är de mornar när vi hela familjen ligger å skräpar i sängen. Junior ligger å gurglar, vi dricker kaffe å små myser lite.

en månad

Jaha nu har det gått en månad sen junior kom till världen. Det händer inga storheter på dagarna, därför inget bloggande. Nu börjar iaf liten få ett aktivt medvetande- vad jag menar är- han glor på mig, på J, på Bumlorna ovanför skötbordet och på Tv:n. Vid nåra tillfällen har han flinat åt mig och åt J, annars är det fortfarande äta, bajsa, sova som gäller.

Jag har fått lärdom i att inte äta rålök- det ger bäbisen gaser i magen, vilket leder till pruttar å skrik. Tur det finns antigasmedel att tillgå =)

Det blir iallafall mycket sova för bäbisen, observera mjölkdräggelsträngen i mungipan... en utslagen hjälte.

två och en halv vecka senare

Jaha nu har det gått ett tag. Saker å blöjor börjar hitta sin plats i hemmet. Bäbisen skriker, bröst fram, bäbis bajsar, blöja fram, tröst, pappatid, sova, drömma, gny och le. Visst fan är jag lite trött, men när jag väl sover då sover jag på mage eller på rygg med eller utan bäbis. Nu vrålas det i babyskyddet...falskt larm- sover vidare.
J är bättre på att få bäbisen att lugna sig å somna, mer tålamod än vad jag har. Jag blir frustrerad, svettig och det känns som det enda jag har att erbjuda är ett par mjölkcentraler till bröst.

Annars i livet ha jag svårt att lära känna nya människor, så där så man kan kalla sig vän, och nu sitter jag här med en person som jag inte riktigt känner än. Ja ja visst han har bott i magen i 41 veckor, men ärligt det säjer inte mycket. Men vi närmar oss, måste bara bli mer överens vid skötbordet och om han slutar klösa mig på pöppera så är vi vänner.
Den ena katten anser nog att det är han som fått en bäbis då han hjälper till å skriker mjaaaauuu när bäbisen vrålar ut sin blöjångest. Han vill oxå vara med i soffan när bäbisen ska sova på magen och som vanligt så följer båda katterna med på promenad om dagen inbjuder till det.
Det måste iaf bli mer promenader framöver. Min mage ser ut som en utpyst ballong, haha. Hemskt kul, men den får gärna fasta till sig lite. Som tur är så har jag knappt 3 kg kvar till weight zero, men sladdret finns där och för min arma ryggs skull så måste magmusklerna stabiliseras omgående. Bäbisen måste bara lära sig att gilla läget i vagnen först...

Att sova eller bajsa? det är frågan.

Att ett sånt litet knytte kan behöva så mycket uppmärksamhet, ojoj. Är det inte blöjbyte så är det mat och är det inte mat så är det sova, helst hos mamma.

I dag har vi bytt blöja hur många gånger som helst. Det som ska in måste ju komma ut, men ibland hinner vi inte ens byta förens en kisstråle far genom rummet å träffar inredningen.

Vi har oxå varit ute på en liten promenix i regnet. En av två katter var med ett tag men jag tror regnet schasade iväg katten.

För min egen del så är det lite svajigt i kroppen. Väldigt glad att magen är borta, kommer inte sakna den kan jag säja. Plötsligt kan jag ligga på mage och ta djupa friska (?) andetag, gött som fan. I övrigt är det mindre roande, det svider, blöder och skötseln av hygienen får skjutas åt sida när junior vrålar. Tur man har tålamod... Märkligt att just den dagen då mannen jobbar så svider det, blöder det, bajsas det mer än tidigare. Vi saknar pappa redan, undrar när han kommer hem?

Ja jävlar!!

Blev det som jag trodde det skulle bli?
Svar: Nej.

Känslan inför förlossningen var spänd men förväntansfull. Hur svårt kan det vara? Fan, kvinnor föder ju barn hela tiden.
Mmmmhm, jo visst. Värkar som tar knäcken på sömnen i flera dagar innan. Får morfin ena dagen, sova en timme i taget, värk, värk. Ryggen orkar inte mer, fan ska det vara så här då vet jag inte.
En värk som håller i sig i fem minuter får mig kalla in lustgas, massage, epidural- ge mig allt!
Varför väntade jag så länge på detta? Uuuuuh va gött med lustgas. Barnmorskan och Jörgen pratar med mig, förbannade människor nu glömde jag bort andningen- genomlider en värk utan lustgas.
Epidural- ooooh. Lite krystvärkar, men de känns mer naturliga än ont. Lugnt å skönt. Detta är sprättlätt helt plötsligt... dimma...äter lite, relaxar. Nej, det här går inte tycker BM. Det tar för lång tid. Satan, jag som har det så gött. Höjer droppet som ska trigga krystarbetet till 45 ml. Vissel vissel, händer inte så mycket. Efter 1 timme och 40 minuters krystande konstaterar jag och alla inblandade att det går ta mig fan inte. Det är för dåligt ös! In med läkare, sugklocka, höj droppen till 120 ml, går inte, överläkare, 200 ml, nu jävlar ska skiten ut!! Det går på rent jävlar annama! 8 drag med klockan och total uppbackning av mannen så ligger han där... så liten.

Fan va bra jag är! Att det gick, även fast det inte ville sig.
Mitt ansikte är svullet som en fotboll efter ansträningen, kroppen har blivit överkört av tåget flera gånger om, men va fan nu är han ute.

Så nu är vi hemma i en dimma av bäbisbajs, skrik å bröstmjölk.
Victor kanske tycker att hans föräldrar konspirerar mot honom vad gäller planer om blöjbyten, bad och promenader, men jag tror att han är lika lycklig som vi. =)

trallaalaaaa...

Sitter i sôffa med stormagen. Låg på sôffa i natt (morse) och sov, tror jag ska flytta ner hit. På övervåningen bor det stora spindlar, myggor och har ett tropiskt klimat.
Tror ongen väntar på årets åskoväder, men enligt SMHI så förskjuts dessa åskmoln varje dag, det blir lite bös på himlen å cirka tre regndroppar per kvadratkilometer. Dag +2 alltså och inte en suck om att vilja komma ut. Magen är så hård och spänd att det gör ont att försöka röra sig i sängen. Nån jävla pulsåder kommer i kläm om jag ligger på rygg så hela kroppen domnar bort, underbart.
Kan iallafall inte klaga på vädret, har varit hemma i 4 veckor nu och det har varit sol typ varje dag. Synd bara att vi inte gjort något semestrigt. Har iallafall badat, lite kul hur magen drar ihop sig när den doppas i vattnet. Det är alltså inte bara jag som tänker "iiiiiiiiihh" haha.
Kom ut! Kom ut!
Inte det nääääj...