Fyra månader å en vecka ung bäbis, trettioett år gammal morsa. Händer inte mycket på dagarna, vi sover länge om det snöar å blåser- vilket det gör varje dag känns det som. Är föräldraskapet roligt? Nja- det blir bättre! Sonen har humör (som mamma har jag hört), men det blir bättre. Jag är superdålig på att tolka signaler- hunger, trött, närhet, jag fattar fortfarande inte. skriker han blir jag inom tio minuter vansinnig, vilket inte gör bäbisens vansinne bättre. Tur att mannen är filbunken själv (lugn alltså). Men sen, annars, de 99,9% av dagen då han är glad, då är det bra, lugnt men bra. Han skrattar, bubblar, dreglar, gnussar- då är mamma oxå glad.
Jag har inte hamnat i den rosa bäbisbubblan, väntar å längtar efter varje nytt steg i utvecklingen. Smakportioner, vändningar, sitter, går, förskola, moppe å basröst. HAHA! Kanske inte så fort men ändå.
Liten onge med de blå ögonen, efter både mor å far!
Annars i livet då? Katterna plockar en å annan småfågel där ute i snöyran. Mannen jobbar för mycket tycker jag, trots att han är ledig sju dagar i stöten. Jag längtar efter Mimmi, men hon lär aldrig flytta ner till oss inom närmsta framtiden- dagarna med asgarv tills magen spyr, hårdrock, öl, cig å biljard känns långt bort. Väx upp! tänker många, men ändå... tiden som student var i sin fattigdom rolig.
Måste bli bättre på bloggandet...slutar nu iaf
Jag å Mimmi på KF när det begav sig
En vacker illustration av ovan nämnda =)
(Förlåt Mimmi, men bilderna är för bra för att gömmas å glömmas)
Liten onge med de blå ögonen, efter både mor å far!
Jag å Mimmi på KF när det begav sig
En vacker illustration av ovan nämnda =)