Jaha nu har det gått ett tag. Saker å blöjor börjar hitta sin plats i hemmet. Bäbisen skriker, bröst fram, bäbis bajsar, blöja fram, tröst, pappatid, sova, drömma, gny och le. Visst fan är jag lite trött, men när jag väl sover då sover jag på mage eller på rygg med eller utan bäbis. Nu vrålas det i babyskyddet...falskt larm- sover vidare.
J är bättre på att få bäbisen att lugna sig å somna, mer tålamod än vad jag har. Jag blir frustrerad, svettig och det känns som det enda jag har att erbjuda är ett par mjölkcentraler till bröst.
Annars i livet ha jag svårt att lära känna nya människor, så där så man kan kalla sig vän, och nu sitter jag här med en person som jag inte riktigt känner än. Ja ja visst han har bott i magen i 41 veckor, men ärligt det säjer inte mycket. Men vi närmar oss, måste bara bli mer överens vid skötbordet och om han slutar klösa mig på pöppera så är vi vänner.
Den ena katten anser nog att det är han som fått en bäbis då han hjälper till å skriker mjaaaauuu när bäbisen vrålar ut sin blöjångest. Han vill oxå vara med i soffan när bäbisen ska sova på magen och som vanligt så följer båda katterna med på promenad om dagen inbjuder till det.
Det måste iaf bli mer promenader framöver. Min mage ser ut som en utpyst ballong, haha. Hemskt kul, men den får gärna fasta till sig lite. Som tur är så har jag knappt 3 kg kvar till weight zero, men sladdret finns där och för min arma ryggs skull så måste magmusklerna stabiliseras omgående. Bäbisen måste bara lära sig att gilla läget i vagnen först...
