Att sova eller bajsa? det är frågan.

Att ett sånt litet knytte kan behöva så mycket uppmärksamhet, ojoj. Är det inte blöjbyte så är det mat och är det inte mat så är det sova, helst hos mamma.

I dag har vi bytt blöja hur många gånger som helst. Det som ska in måste ju komma ut, men ibland hinner vi inte ens byta förens en kisstråle far genom rummet å träffar inredningen.

Vi har oxå varit ute på en liten promenix i regnet. En av två katter var med ett tag men jag tror regnet schasade iväg katten.

För min egen del så är det lite svajigt i kroppen. Väldigt glad att magen är borta, kommer inte sakna den kan jag säja. Plötsligt kan jag ligga på mage och ta djupa friska (?) andetag, gött som fan. I övrigt är det mindre roande, det svider, blöder och skötseln av hygienen får skjutas åt sida när junior vrålar. Tur man har tålamod... Märkligt att just den dagen då mannen jobbar så svider det, blöder det, bajsas det mer än tidigare. Vi saknar pappa redan, undrar när han kommer hem?

Ja jävlar!!

Blev det som jag trodde det skulle bli?
Svar: Nej.

Känslan inför förlossningen var spänd men förväntansfull. Hur svårt kan det vara? Fan, kvinnor föder ju barn hela tiden.
Mmmmhm, jo visst. Värkar som tar knäcken på sömnen i flera dagar innan. Får morfin ena dagen, sova en timme i taget, värk, värk. Ryggen orkar inte mer, fan ska det vara så här då vet jag inte.
En värk som håller i sig i fem minuter får mig kalla in lustgas, massage, epidural- ge mig allt!
Varför väntade jag så länge på detta? Uuuuuh va gött med lustgas. Barnmorskan och Jörgen pratar med mig, förbannade människor nu glömde jag bort andningen- genomlider en värk utan lustgas.
Epidural- ooooh. Lite krystvärkar, men de känns mer naturliga än ont. Lugnt å skönt. Detta är sprättlätt helt plötsligt... dimma...äter lite, relaxar. Nej, det här går inte tycker BM. Det tar för lång tid. Satan, jag som har det så gött. Höjer droppet som ska trigga krystarbetet till 45 ml. Vissel vissel, händer inte så mycket. Efter 1 timme och 40 minuters krystande konstaterar jag och alla inblandade att det går ta mig fan inte. Det är för dåligt ös! In med läkare, sugklocka, höj droppen till 120 ml, går inte, överläkare, 200 ml, nu jävlar ska skiten ut!! Det går på rent jävlar annama! 8 drag med klockan och total uppbackning av mannen så ligger han där... så liten.

Fan va bra jag är! Att det gick, även fast det inte ville sig.
Mitt ansikte är svullet som en fotboll efter ansträningen, kroppen har blivit överkört av tåget flera gånger om, men va fan nu är han ute.

Så nu är vi hemma i en dimma av bäbisbajs, skrik å bröstmjölk.
Victor kanske tycker att hans föräldrar konspirerar mot honom vad gäller planer om blöjbyten, bad och promenader, men jag tror att han är lika lycklig som vi. =)

trallaalaaaa...

Sitter i sôffa med stormagen. Låg på sôffa i natt (morse) och sov, tror jag ska flytta ner hit. På övervåningen bor det stora spindlar, myggor och har ett tropiskt klimat.
Tror ongen väntar på årets åskoväder, men enligt SMHI så förskjuts dessa åskmoln varje dag, det blir lite bös på himlen å cirka tre regndroppar per kvadratkilometer. Dag +2 alltså och inte en suck om att vilja komma ut. Magen är så hård och spänd att det gör ont att försöka röra sig i sängen. Nån jävla pulsåder kommer i kläm om jag ligger på rygg så hela kroppen domnar bort, underbart.
Kan iallafall inte klaga på vädret, har varit hemma i 4 veckor nu och det har varit sol typ varje dag. Synd bara att vi inte gjort något semestrigt. Har iallafall badat, lite kul hur magen drar ihop sig när den doppas i vattnet. Det är alltså inte bara jag som tänker "iiiiiiiiihh" haha.
Kom ut! Kom ut!
Inte det nääääj...

Eftertanken

Har funderat lite. Under 9 månader har folk sagt "Ååååh va mysigt att vara gravid, ta vara på den här tiden. Är du trött nu? Vänta du bara! Vilken fin mage!"
Jag skulle kunna tjata sönder å samman detta ämne tror jag.
Först ut, varför i helvete ska jag vänta på en värre trötthet än den som infinner sig just nu. Trodde det var liksom meningen att leva i nuet och inte på det som kanske kommer senare. Som om trilla av cykeln, men invänta att lastbilen ska köra över mig- knäppt!

Ett uttryck som stört mig sen många år tillbaka är den kända "Oj, hej, vad trött du ser ut." Fast egentligen känner en sig jättepigg och perky, varit uppe å fixat till sig, tänkt att vilken underbar dag. Tills den där kommentaren kommer över någons läppar som en hink med is-tack! det var den underbara dagen det. Detta leder mig osökt till hur "vackert" det är med gravidmagar... Ja men kom igen! Alltså ärligt, där går man (knappt) flåsar, svettas, det värker, stramar och trycker i magen. Benen är svullna, fötterna ser ut som fotbollar och så kommer det en liten smal ärtig person och kläcker ur sig, "Åh va mysigt, så vackert det är med magen" Att inte fler folk blir mördade är för mig en gåta.

Vilket gnäll. Jepp, men det skulle inte vara jag om det trallades runt på rosa snuttegull moln och anse att allt är så myyyyyyyysigt. Det är ju fränt å vara gravid, men det räcker med det. Tanken på att inne i magen bor det en liten alien som snart ska ut vråla åt världen är frän. Jag vill inte vara en stor Heffaklump (vilken tjej vill det annars?) som har sura uppstötningar och väcker sin man på morgonen med en redig brakare.
Nä, usch på mig. Nu räcker det.

Error

Till vänster, mina fina sandaler. Till höger, mannens breda kanske inte alltför vackra sandaler. Gissa vilka jag absolut inte kan ha på mig! Får glatt släpa mig runt i mannens gamla bösiga sandaler för foten är svullen. Förbaskat! La två blöta handdukar i frysen igår för att senare vira de runt mina vader, ååååh guuuuud så skönt. Blev bena mindre svullna? Jo, en stund.

Fem dagar kvar...hur svullen hinner foten bli då? Hur stor och ograsiös blir jag? Hur mycket toapapper hinner man egentligen göra slut på under en graviditet? Måste kissa...har inte ens sett mitt kön på flera månader, är hon ens kvar därnere? Världsomfattande frågor som troligtvis inte kommer besvaras. Den sist nämnda lär jag få svar på snart, men resten?

ändor, spån och yxmän

Går du utanför dörren hemma hos oss kan mötet med en galen yxman skrämma skiten ur dig! Hihi, närå så rädd blir man inte.

En av de mest viktiga grejjerna när man sätter panel är att måla ändbitarna. Det är få förunnat att få göra detta oootroligt viktiga jobb. En fördel är om man har en stor badboll tejpad för magen alternativt en bäbis i magen som smeker de nymålade bitarna...

Tydligen en viktig detalj i snickrandet oxå...

"Spån!" sa katten och rullade sig.

Solen och värmen till trots nu hoppar jag in och spelar lite Wii innan Lena och Micke kommer förbi i kväll på lite grillat. Hoppas på att kunna åka ut till ön i môra å bada muminmagen lite ;)